Finns det någon ”typisk” profil som sexköpare har? Hur ser det ut när svenska män köper sex utomlands, exempelvis i Thailand? De frågorna besvarar svenska journalisten och författaren Joakim Medin i sin bok Thailandssvenskar som släpptes ut i september i år.
Joakim Medin var under två månader i Thailand där han wallraffade för att få reda på mer om de svenska män som åker till Thailand och köper sex från thailändskorna som befinner sig i prostitution. Med en låtsasidentitet och en påklistrad jargong för att ”passa in” i sexköpar-gängen följer han med och ser hur det går till när svenska män köper sexuella tjänster av kvinna efter kvinna utan minsta dåliga samvete eller ånger. Då Medin går med till de billigare alternativen av barer och klubbar där prostitution förekommer är det också en svag socioekonomisk grupp som i regel förekommer. Dock framhåller Medin att det också skulle sett annorlunda ut om han vistats i mer exklusiva och dyra miljöer, för som undersökningar och forskning visar så finns sexköparna i alla samhällsklasser, vare sig det är arbetarklass, medelklass eller överklass vi talar om. De flesta Medin springer på under sitt wallraffande har många gemensamma nämnare. De kommer i regel från en svagare socioekonomisk grupp, de röstar på Sverigedemokraterna, de har en starkt föraktande kvinnosyn, avskyr feminism, viker sig inte för att vräka ur sig rasistiska uttalanden samt är kritiska till invandringen i Sverige. Dessa män visar på en tydlig tendens att kritisera saker och ting utan att ha den minsta kritik mot sig själva. Å ena sidan kan de förbanna de invandrare som lever i Sverige som ”inte kan ett ord svenska”, å andra sidan kan de inte kritisera sig själva, att de inte kan ett ord thailändska efter 4 års vistelse. De talar om våldtäktsmän som något hemskt, men går själva och köper våldtäkter var och varannan dag i Thailand utan minsta eftertanke eller koppling till att de egentligen begår samma sak som de personer de förkastar.
Kopplingen mellan porrkonsumtion och prostitution blir på flera sätt påtaglig i boken. Medin tar upp forskningen och olika anledningar som framkommit från män som anser sig ha rätten att köpa en kvinnas kropp: ”Andra män som lever i förhållanden har en längtan efter variation och vill prova sexuella aktiviteter som deras kvinnliga partner inte vill ställa upp på – särskilt sådant som är inspirerat av pornografi. Analsex är en vanligt efterfrågad aktivitet.”(s. 59, 60) I boken förekommer flera tillfällen där just sexköparna efterfrågar eller på något sätt förgriper sig på en kvinna genom att föra in sitt kön eller andra föremål i en kvinnas anal. En av sexköparna talar i positiva ordalag om en prostituerad kvinna i Sverige som han menade hade ställt upp på ”allt”: ”Jag knullade henne i fittan, jag knullade henne i röven, hon sög, gjorde hela skiten.” (s. 24). Vid ett annat tillfälle berättar en av sexköparna om att han ”var på väg in i det andra hålet igår och då sa hon ’no no no!’” (s. 186) Vid en observation på en av ”sexklubbarna” beskrivs hur en sexköpare förgriper sig på en kvinna genom att föra upp ett finger i analen på henne under en pågående sexshow varpå kvinnan skriker till av obehag. På flera sätt har det uppmärksammats i dagens samhälle hur porren inspirerar och normaliserar handlingar som tidigare inte var på kartan. Forskning och vittnesmål från bl.a. lärare, kvinno- och tjejjourer bevittnar hur unga tjejer frågar om de ”måste” ställa upp på analsex och ”strypsex”, handlingar som är vanligt förekommande i porren idag. Medins observationer verkar stämma bra överens med det forskningen visar. Män som konsumerar porr påverkas och inspireras (oavsett om de köper sex eller ej) till hur de behandlar kvinnor och vad de vill utföra för handlingar när de har sex. Det är beklämmande att dessutom läsa om hur sexköpande män efter att ha blivit nekade vissa sexuella handlingar går vidare för att fortsätta utsätta andra kvinnor för detta.
Ytterligare en aspekt som Medin belyser är hur striptease, sexshower, så kallade ”ping-pong shower” och prostitution går hand i hand. En händelse som beskrivs är en ”show” där kvinnor bland annat ska föra in och trycka ut olika föremål i sina underliv som någon form av nöje för publiken som besöker showen i fråga. Den sista akten som ska ske under kvällen är en sexshow där de som arbetar på klubben har sex på riktigt inför publiken. Utåt sett kan detta kanske ses som en bisarr och promiskuös show för allehanda sortens turister och inte en regelrätt bordell. Men sanningen är att sexuella tjänster också säljs på de barer och ställen som har så kallade ”ping-pong shower” och därmed är lika med prostitution. Samira är en tjej i 20 års ålder som intervjuas om sina känslor kring Thailand och deras liberala syn på prostitution och sexindustrin. Samira framhåller att prostitution är fel om någon blir tvingad till det, om kvinnor eller barn far illa, samt verkar tycka att ping-pong och sexshowerna i gränderna är äckliga. Samtidigt avslöjar hon att hon tänker besöka en strippklubb under vistelsen ”för att se allt kvinnorna gör där.” (s. 175) Samira gör alltså skillnad på strippklubb och prostitution när det i själva verket är samma sak. Det är kvinnor i en ekonomisk utsatt situation, kvinnor som objektifieras och kvinnor som säljer ”sexuella tjänster” när de inte strippar. Medin talar om fenomenet att en del västerländska turister ”tänjer på gränser” när de åker ut och semestrar. Kompisgäng och par går på ”ping-pong shower” för att det har normaliserats och tillhör ”det man gör” när man åker och turistar i Thailand. De riktlinjer och normer man vanligtvis har hemma lämnar man åt sidan för att uppleva något ”exotiskt” och ”annorlunda”. De personer som resonerar på detta sätt bidrar dock till att den kvinnoförnedrande industrin i Thailand får fortsatt liv där kränkningar, övergrepp och utnyttjande av människor sker varje dag.